Rockens historia
Det finns knappast någon musikgenre som omges av så mycket mystik, myter och historier som rocken. Få genrer har haft lika stort kulturellt inflytande på ungdomar, och rockmusiken från andra delen av 1900-talet lever än i dag vidare genom att det förs i arv från generation till generation. Dessutom är rocken fortfarande en livskraftig genre där det ständigt skapas ny musik som lånar influenser från svunna tider. Tack vare rockens enorma utspridning och utveckling genom åren har det blivit till en disparat och spretig genre som är svår att beskriva på ett enhetligt sätt. Faktum är att rock kan sträcka sig alltifrån Elvis höftrörelser till Metallicas sönderslagna elgitarrer. Det är det som gör rocken så mytomspunnen och lockar människor än i dag till musiken.
Man kan åtminstone säga att rockens rötter finns i det amerikanska 1950-talet, där just Elvis Presley firade stora triumfer med sin rock’n’roll. Det var då ett nytt påfund, och samtidens äldre generation visste inte riktigt hur den skulle ställa sig till den här nya, svängiga musikstilen. Röster höjdes som varnade om negativ inverkan på traditionell moral. Det brydde sig inte dåtidens ungdomar om. Rock’n’roll var där för att stanna, och den tog snabbt nya riktningar.
Bara ett decennium senare hade rock’n’roll övergått i en rad olika former, som den psykedeliska rocken från bandet Led Zeppelin. I England fanns mod-rockarna i The Who, som kom till den stora Woodstock-festivalen för att uppträda. Under 1970-talet fick också den hårdare heavy metal-genren ett uppsving med band som Motörhead och Black Sabbath i första ledet. Vid den här tidpunkten var rockmusiken så stor att den inte längre gick att begränsa till en musikgenre. Istället fick man dela in den i många olika underkategorier. Än i dag fortsätter den att ta nya vägar och skapa nya musikstilar.
Det är inte bara musiken som har varit viktig för rockmusiken genom åren. Även estetiken har spelat en central roll och bidragit till den lavinartade spridning som rockmusiken fick. Man kan konstatera att rockmusiker i alla tider har valt att klä sig på sitt eget sätt, och det skiljer en hel del mellan David Bowies och Frank Zappas utstyrslar. Ändå har de haft ett gemensamt syfte – nämligen att med klädernas hjälp skapa sig en identitet och en estetik som går hand i hand med musiken och på så sätt hjälper till att göra rockmusiken till en kulturell maktfaktor.
